REGINA - Uttagssystemet för regionala indelningar
Nedan finns information om de olika indelningarna som finns i uttagssystemet regionala indelningar samt information om större förändringar som ägt rum genom åren. Information kring hur olika uttag kan göras finns på respektive sida när du klickar på Hjälp-knappen.
Län
Länen utgör en nivå i den geografiska hierarkin fastighet – församling – kommun – län – riket. I EU-sammanhang kallas svenska län för NUTS 3.
Länet betecknar både den administrativa nivån och motsvarande geografiska nivå i statistiken. Länen fungerar som enheter för den statliga regionala administrationen, i första hand via länsstyrelserna. Från 1998 har Sverige 21 län.
Kommun
Kommunerna utgör en nivå i den geografiska hierarkin fastighet – församling – kommun – län – riket. Kommunerna används även som byggstenar vid andra regionbildningar, såsom lokala arbetsmarknader (LA) och storstadsområden.
I EU-sammanhang kallas svenska kommuner för Local Administrative Unit 2 (LAU 2). Kommunen betecknar såväl de politiskt-administrativa enheterna, som motsvarande geografiska nivå i statistiken.
Som administrativ indelning konstituerar kommunen den kommunala självstyrelsen. Från 2003 har Sverige 290 kommuner.
Kommunhistorik
Kodsättningen infördes 1952. Då delades kommunerna in i tre typer; landskommuner, köpingar och städer. De placerades i varsitt intervall i nummerserien 01–59, 60–79 och 80–99. Residensstaden i länet fick kod 80. I samband med kommunindelningsreformen, som beslutades 1962 och i det närmaste var genomförd den 1 januari 1974, försvann stad och köping som administrativa begrepp. Samtliga kommuner gavs istället benämningen primärkommun och fick ett gemensamt regelverk. På senare år har tretton kommuner återgått till benämningen stad.
År 1952 var antalet kommuner 1037 stycken, för att 1974 minskas till 278 stycken. Genom delningar har antalet sedan dess ökat till 290. Eftersom kodserien härstammar från 1952 har den många luckor.
DeSO – Demografiska statistikområden
DeSO är en rikstäckande indelning som gäller från den 1 januari 2018.
DeSO delar in Sverige i 5 984 områden. Indelningen tar hänsyn till de geografiska förutsättningarna så att gränserna, i möjligaste mån, följer exempelvis gator, vattendrag och järnvägar. Viktiga byggstenar som använts för att skapa DeSO är tätorter och valdistrikt.
DeSO kommer att vara stabil och inte ändras över tid, men det finns en möjlighet att dela områden i framtiden om de blir för stora befolkningsmässigt. Indelningen följer läns- och kommungränserna så om någon förändring sker i dessa indelningar kommer gränserna till DeSO att följa efter.
DeSO har unika koder på nio positioner. De första fyra positionerna visar vilket län och kommun området tillhör då den utgörs av läns- och kommunkod. Den femte positionen är en bokstav – A, B eller C, som grupperar DeSO i tre olika kategorier. Ett DeSO i kategori A ligger till största delen utanför större befolkningskoncentrationer/ tätorter. DeSO i kategori B ligger till största delen i en befolkningskoncentration/tätort, men inte i kommunens centralort. I kategori C finns DeSO som till största delen ligger i kommunens centralort. Följande tre positioner är ett löpnummer där DeSO sorteras geografiskt från sydväst till nordost. Den sista positionen i koden är en reservplats som möjliggör en splittring av ett DeSO på grund av för stor befolkning.
SCB kommer inte att ge DeSO benämningar eller namn.
RegSO – Regionala statistikområden
RegSO är en rikstäckande indelning som gäller från den 1 juni 2020.
RegSO delar in Sverige i 3 363 områden och antal RegSO i kommunerna varierar från två till 147 områden.
SCB fick 2018 i uppdrag av regeringen att ta fram en rikstäckande områdesindelning för statistisk uppföljning av socioekonomisk segregation. Uppdraget innebar att RegSO skapades genom att DeSO (Demografiska statistikområden) aggregerades och gavs en beteckning (motsvarande namn). Uppdraget utfördes i nära samarbete med landets kommuner och Delegationen mot segregation (Delmos).
RegSO benämns med ett namn som kommunerna åsatt på sina områden. För att hitta ett unikt RegSO behövs även uppgift om kommunkod eller kommunnamn.
RegSO kommer att hållas oförändrad över tid, med undantag för anpassning till ändringar av enstaka kommun- eller länsgränser.
Församling
Församlingarna utgör t.o.m. 31 december 2015 en nivå i den geografiska hierarkin fastighet – församling – kommun – län – riket och i den kyrkliga geografiska hierarkin församling – pastorat – kontrakt – stift. Fr.o.m. 1 januari 2016 är den endast en del av den kyrkliga geografiska hierarkin. Som administrativ indelning fungerar de som grundläggande förvaltningsenheter inom Svenska kyrkan.
Församlingshistorik
Den 1 januari 2000 skildes Svenska kyrkan från staten och sedan dess beslutar Svenska kyrkan om församlingsindelningen.
Fram till år 2000 var församlingsindelningen mycket stabil. Därefter har många församlingar lagts samman till större enheter. Under perioden 2000 till 2015 har antalet församlingar minskat med cirka 1 150 stycken till 1 365 församlingar.
Icketerritoriella församlingar
Det finns 5 icketerritoriella församlingar (Hovförsamlingen, Finska församlingen och Tyska S:ta Gertruds församling i Stockholms kommun, Karlskrona amiralitetsförsamling i Karlskrona kommun och Tyska Christinae församling i Göteborgs kommun).
Församlingar delade av kommungräns
Tolv församlingar är delade av kommungräns 2015 – Aska, Bjärke, Forshaga-Munkfors, Fridhem, Hedebygden, Hova-Älgarås, Kulltorp, Kvistofta, Landskrona, Länghem, Ringsjö, Sexdrega – delas av kommungräns och har därför två församlingskoder var. Således finns totalt 1 377 LKF-koder men endast 1 365 församlingar.
Distrikt
Distriktsindelningen är en ny indelning som införs i folkbokföringsdatabasen den 1 januari 2016. Distriktsindelningen ska baseras på en justerad version av den församlingsindelning som gällde den 31 december 1999. Justeringarna sker genom att enklaver som uppfyller följande kriterier exkluderas:
- Enklaven utgör max fem procent av församlingens totala areal.
- Enklaven inte innehåller en kyrka.
- Enklaven har fem eller färre folkbokförda inom ytan år 2014.
Ingen justering mot dagens kommun- och/eller fastighetsgräns görs.
Distriktsindelningen ska vara stabil såtillvida att den inte kommer att ändras i framtiden. Distriktsgränserna behöver inte följa vare sig fastighets- eller kommungränser.
Distriktshistorik
Riksdagen beslutade den 29 maj 2013 att folkbokföring inte längre ska ske i församling inom Svenska kyrkan. I stället ska folkbokföring ske på fastighet, eventuell lägenhet och i kommun. Ansvaret för församlingsindelningen och redovisningen av den frikopplas samtidigt helt från statlig inblandning och blir enbart en intern fråga för Svenska kyrkan.
Det finns dock ett allmänt intresse av att församlingsindelningen bevaras och hålls lättillgänglig. Skälen till detta är både historiska och kulturella och att församlingsindelningen har använts för bl.a. statistik- och forskningsändamål. Därför ska en ny indelning, benämnd distrikt, införas i folkbokföringsdatabasen. Indelningen ska motsvara församlingsindelningen som den såg ut den 31 december 1999.
Men folkbokföring ska inte ske i distrikt utan endast på fastighet, eventuell lägenhet och i kommun. Däremot ska uppgiften om inom vilket distrikt en enskild är bosatt registreras i folkbokföringsdatabasen tillsammans med övriga uppgifter. Uppgiften kommer att utgöra en rent adressrelaterad information. Den som vänder sig till Skatteverket med förfrågningar om en adress kommer att ha möjlighet att få del av uppgiften om i vilket distrikt en viss adress är belägen eller en viss person är bosatt. Uppgiften om distrikt ska dessutom finnas med i det statliga personadressregistret (SPAR). Därigenom kommer uppgiften om distrikt att kunna aviseras ut och användas som om personen var folkbokförd i distriktet.